Lindahls jubileums middag den 8 november 2003-11-04. Lindahl själv behagar infinna sig under den middag han själv bekostat...

Framförd av förre fänriken vid I 19, sedermera översten och chefen för Norrbottens gränsjägare, Pelle Mohlin

 

(Lindahl hugger sig ut genom duken. Ser sig barskt och prövande omkring bland de ätande)

Jaha minsann! Här sitter ni och njuter!

 

Säg finns det ännu några män med ruter? Finns nå'n

som lärt sig fäkta väl med sabel? Nån som står lull

för kvällens sjätte snabel och då ännu är märkbart

fräsch om nosen?

 

Jag bjuder er i kväll "det landet Gosen"

för att ni tjänar rikets Konung...

Nåja! Här flyter ej precis av mjölk och honung!

Nej snarare av snaps och välska viner som

kostat många gyllene sekiner

som ni har ärvt av mig — och jag av far Ni vet

ju: den som spar han har! (Stolt:)

Nåja, jag skrev ej bara testamente...

Jag skrev ett sabelfäktningsreglemente!

Ja, skriva väl det lärde jag i plugget

och jag var - som man säger - jämt "på hugget"

Jag hata' halmdockor och pappfigurer Jag

högg mot deras knöliga konturer och dom

blev alla naggade i kanten! Särskilt

Alstermark den fjanten!

(liten paus, försöker minnas rykten som han hört))

Ni har visst såna än, vad jag har sett?!

Heter de inte ...Hederberg och ...Anderstedt? (fnyser)

Nåja! Det angår kanske inte mej lyx

idag tycks va en vardagsgrej ! (skiner upp)

Nej tacka vet jag gamle von Arbin! En

hedersman! Med vilken nobel min han

bjöd mig sitta ner! Mig, en kapten!

  

En jägare! Från all befordran fri!

 

Jag var kapten vid Gällivare kompani! En

enkel man! Ej skymt av adel. En vanlig karl.

Ej fri från tadel.

men stark i kroppen, stark i anden en

jägare i Nordanlanden!

 

(Lindahl minns sin tid som fältjägare i Norrland)) (Nytt versmått klingeklang och diggedång-inspirerat)

 

Rallarna kommo i taktfast falang.

Släggorna ljöd klingeklang klingeklang

"Eld i berget!" och "Tänt vare här!"

Stambanan skulle bli Norrlands artär!

Malmbanan byggdes. Det blev finemang! Klingeklang

klingeklang, klingeklang klingeklang

 

Sen fylldes Norrland av skenskarvars sång:

Diggedång diggedång, diggedång diggedång Malmtåg

och godståg - och snälltåg nångång Diggedång

diggedång diggedång diggedång Sommar och höst

och vinter och vår

tågena kommer och tågena går

 

Kejserlig syn på Ultima Thule

krävde farstås kungligt lås för Lule!

Än en gång ropades "Eld i berge'!"

Boden sku nu bli låset för Sverige

Släggor och borrstål på nytt korn i svang: Klingeklang

klingeklang, kljugeklang klingeklang

 

Trygghet? (föraktfullt) Trygghet !

 

(Nytt versmått Tryggare kan) Ja

centralförsvarsmetoden

var förlegad och i Boden

byggde man nu upp den trygghet som

sku' möta tsarens stygghet.

 

Styggare kan ingen vara än

kosackers vilda skara men den

svenska jägarkåren följer

vilddjuren i spåren

 

Trygghet ville jag ej ha, va!

Tyckte vildmarkskrig var bra, va! Ville

helst behålla spänsten

- tog så avsked ifrån tjänsten.

 

Jo jag tillhör gamla stammen

alltför kritisk för ett "amen"

Veteranj ägarbostaden

själv jag rita. Den blev bra den!

 

(Nytt versmått: Litet bo jag sätta vill) Litet

bo i egen stil

trenne sovgemak i fil:

Ett för mig. Krävs inget nobelt! Ett för

pigan — rätt schangdobelt! Men det

tredje sku' va bäst:

Det var stallet för min häst!

 

Sen ett Lebensmahl därtill Snaps

med smör och ost och sill Jägarbiff med

kålrotslåda

Vin och vatten bäst med båda!

Sedan glass med kolaknäck och till

slut: Cafe avec!

 

So "ein echtes Lebensmahl" - utan

fruntimmer och bal - gav jag er i

testamentet för jag älska' regementet

Men hur fanken är det nu?

Jo men visst man undrar ju!

 

(Inleder nu en kritisk inspektionsrunda i lokalen

Versmått Kalevala)

(Granskar gillande bord, fat o glas)

Arvet har ni väl förvaltat Pappas pund

ni har förmerat Festmat hopar sig på

faten Tomglas travas upp i köket Allas

ögon mot mig glänser glittrar skönt i

kapp med glasen (lyssnar nöjd)

Mäktigt sorl av hesa röster hördes när

jag satt i ramen (vänder sig mot

tomma ramen) Se den gapar tomt

som fjölen innan jag dess tomrum

fyllde med min breda jägarrumpa

mest till nesa för majorer...

 

(Skådar ut över salen)

Men nu säg mig, käre bröder,

myrmarkslandens karska knektar är ni

inte alltför många?

är det månne mob'lisering?

Har här någon tagit miste?

Har ni alla här er hemvist???

 

(lutar sig över någon som ger ohörbart viskande svar) Jaså!

Dom som blivit över? Restpott ifrån Mälardalen? (fnyser)

 

(till alla)

Grågraniten i min gravsten

stenen som jag ligger under

är den välmärkt med den varning som

jag gav för magistraten i min fars

Mariestad?

 

(lutar sig över någon annan och får viskande svar)

Fan, vad hör jag? Inte ännu? "Fick

ta ske'n i vacker hand?" Vackra

händer hjälper ingen! Nävrätt

hjälpte mig — ibland!

 

(Stumspel:. Ser sig omkring. Får först nu syn på kvinnlig officer. Tittar förvånat . Granskar henne misstänksamt. Sniffar i luften efter parfym. Söker någon att fråga. Väljer en närsittande man. Pekar på henne medan han viskar sin fråga. Ingen hör frågan inte heller svaret. Men Lindahl skiner upp under svaret. Nickar gillande men lite generat. Kastar en förälskad slängkyss som han avbryter edftersom han förstår att den inte är tjänstemässig. Harklar sig besvärat. Samlar sig. Byter ämne.)

 

(På värmländska©

Ja' va kadett ja'

ve di gröne

värmlannsjäg'ra

Di va sköne!

Kraft i arm'ra!

Mod i barm'ra!

Ljudlöse geck di i myr å mo

feck en schlite å gnete å gno

Å vare beredd te å gjute sitt blo

för dä att man svuret kung Oscar sin tro. Men jägeri't schlopa di!

schlagskepp'na ropa di!

(fnyser)

Va ska en schlagskepp i myr å mo?

 

(Övergår till Norrländska)

Ja' flytta hit till Norrpåtten, jo

Här kan ju en jägarsjäl rotas å gro !

Notviken först, sedan Kirunavaara

sen Arvidsjaur skulle mot kravena svara

- så trodde ja'! Den som tror finner ro

i livet som döden — d'ä va ja'vill tro!

 

(Ser sig klentroget omkring)

Alla här i salen som nu är i jägartjänst, upp med en hand! (ingen)

 

Alla som nån gång varit i jägartjänst upp med en hand! (några få)

 

Alla som bor eller bott i Gällivare upp med en hand! (någon enstaka)

 

Alla som hört talas om kapten Lindahl upp med en hand! (alla)

 

Jahaja! Då är jag nöjd. Nöjd med det här lilla uppehållet i Boden.

Vart jag är på väg? Nu när både ni och jag så att säga fallit ur ramen?

Jo det skall jag tala om! Allt som gått i graven och alla som fallit ur

ramen vill jag nu lämna bakom mig!

 

Jägarkaptenen Lindahl såg och ser - alltid framåt! Ett gott råd pojkar (harkling)... och flickor: Vänd er aldrig om! (Nickar med eftertryck)

 

(tycker sig uppfatta en fråga)

Vart jag är på väg? Jag är på väg till jägarna. Till gränsjägarna i Kalix! Förstås!

 

Skål mig själv! Och skål på er!

 

Godafton!

 

(Lämnar salen men kliver ej tillbaka in i ramen)

 Tillbaka